måndag 17 januari 2011

Vad har du kvar när du mist din stolthet

Det är inte sant vad en människa kan sjunka så jävla lågt gång på gång. Jag skäms inte för att jag skriver ut det här, det är du som ska skämmas och jag skiter i hur många som vet för du är en sån falsk människa som klarar av att ljuga någon annan rakt upp i ansiktet hela jävla tiden. Har du ingen moral i kroppen? Att man vågar utsätta någon annan människa för det när du vet att du har gjort så jävla många tabbar innan. Är du inte rädd?! Du ligger på backen i mina ögon och där kan du va. Jag ser inget hos dig som är fint längre. Jag trodde att det var vänskap nu, att vi kunde fortsätta som vänner. Men du är ingen vän, du är ingen jag någonsin kommer att lita på igen och jag hoppas att du inte sårar andra med ditt jävla falskspel hela tiden. Tänk efter, efter ett halvår, ett år, det hade inte gjort någon skillnad förr eller senare kommer det fram endå och då står du där och skäms. igen. Förr eller senare står jag där tom på ord, för jag får fan inte fram några ord längre. Det är bara en upprepning på tidigare misstag. Helt jävla sinnes, väx upp och bete dig moget. Det funkar inte att leva för dagen hela livet. Jag är så jävla besviken på dig, du har varit en som legat mig varmt om hjärtat även dina misstag men jag tar fan inte det här en gång till. Jag vågar inte utsätta mig för att bli sårad av dig längre. Det är sorligt. Så jävla tråkigt att du sabbar allt hela jävla tiden. Man pallar inte ta hur mycket som helst. Jag är uppriktigt sagt ledsen/besviken/arg/ frustrerad. Försvinn från mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar