..satt bland borden utanför klassrummen i sjuan och tänkte att om tre år börjar man gymnasiet. poff, tre år. Sen började man gym och lärde känna nya goa själar. Så tänkte man att studenten låg så långt borta. Men ikke, poff sa det där med så stod man på flaket med grymma människor och skrek ikapp. När studenten och balen var över insåg man att jobb låg högst på listan.
Kan inte fatta att bara för tre månader sen satt man och flummade på måleri och allt var jävligt lätt och slappt. Nu står man och sliter för sina pengar så man kan skaffa sig ett liv.
Saknar alla tråkiga raster,
saknar alla mina pojkar i klassen
saknar att stressa till bussen varje morgon
saknar att snacka gojja med hanna om precis helt ovärda saker
saknar att inte leva på minimun
saknar alla rökpauser
saknar att dra till donken på rasterna
saknar att koka kaffe med våran vidriga kaffekokare
saknar restuppgifter som man alltid stressade med
Fan att allt dåligt (som man tyckte då) kunde vart så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar