JWeckert

Tänkte dra mig ner till det djupa träsket.

Vi var en tiondels liten energiklump från början som sprängdes till universum. Sedan kom dinosarier, växter mm. Sist kom människan, vi lever & svävar ute i rymden, bland sjärnor i tomma intet. Det är så sjukt att beskriva hur jag tänker, det blir kortslutning. Mina minini problem är ingen världssak, men för mig är det det. Små grejer som gör att man tror världen ska gå under. Jag är en av flera miljarder som har sitt, sina problem sina värderingar. Jämför rymden med mina känslor, haha microskopiska.  ne men allvarligt, är det inte sjukt att det är så stor här utanför jordens yta? & jag är bara en liten skit här nere lixom.
Jag är heller inte rädd för döden- jag tror att man kommer att finnas kvar här bland alla när man dör, det kommer alltid finnas ett jag. Världsjälen.

Nog om detta , luddigt men haha taget rakt från mig så vad kan man begära.
Sluta gnäll det finns värre, riktigt.
Nu tänker jag traska iväg & göra lite nytta på gymmet med Ewe!
puss